Författaren
Robert Spencer på Jihad Watch har analyserat president Obamas tal i torsdags på Kairo Universitet. Robert Spencers kommentarer finns inflätade i texten inom parenteser. Mina kommentarer finns inom snedstrecken.
Jag och Google har gett oss på försöket att översätta Obamas tal och jag försökt att komma så nära hans avsikter med talet som möjligt. Länkar till Wikipedia och andra medier än mina, för en ökad förståelse av talet. Alla eventuella fel är bara på mig och finns det möjligen en annan tolkning av texten så kommentera gärna.
Ett tal av USA:s president är inte det enklaste att översätta med det högtidliga språk han använder sig av och de retoriska figurer som finns i talet. De går heller inte alltid att översätta utan att det tjusiga i retoriken försvinner och det beklagar jag. Jag hoppas ändå att talet kommer att vara läsvärt och ge en inblick av vad som komma skall.
Länkar till
Jihad Watch och
Frontpage Magasine är Robert Spencers.
Varsegoa, Googles och min översättning av
Platitudes and naivete: Obama’s Cairo speech, Jihad Watch:
“Här är den text som lämnats ut från Vita huset via USA Today, 4 juni -mina kommentarer blandas in i texten:
Jag är hedrad av att vara i den tidlösa staden Kairo, och bli emottagen av två anmärkningsvärda institutioner. I över tusen år, Al-Azhar stått som en fyrbåk av islamiskt lärande,
(… vars ledande shejk, Muhammad Sayyid Tantawi,
har gett sitt godkännande –av islamiska skäl till – självmordsbombandet. )
och i över hundra år har Kairo universitet har varit en källa till Egyptens avancemang. Tillsammans representerar Ni harmonin mellan tradition och framsteg. Jag är tacksam för Er gästfrihet och bemötandet från människor i Egypten.
Jag är också stolt över att bära med mig goodwill från det amerikanska folket, och en hälsning om fred från muslimska grupper i mitt land: assalaamu alaykum.
(Enligt islamisk lag får en muslim endast ge denna hälsning – fred över er – till en medmuslim. Till en icke-muslim ska man säga, “Fred över den som är rätt vägledd”, dvs, Fred över muslimer. Islamisk lag ger ingen fingervisning om vad muslimer måste och ska göra när en naiv icke-muslimsk islamofil president ger denna hälsning till muslimer.)
Vi träffas vid en tidpunkt med spänningar mellan USA och muslimer runt om i världen – spänningar som bottnar i historiska krafter utöver den pågående politiska debatten.
I relationen mellan islam och västvärlden finns århundraden av samexistens och samarbete, men också konflikter och religiösa krig. På senare tid har spänningen livnärt sig på kolonialism som förvägrat många muslimer rättigheter och möjligheter, och ett “Kalla kriget” där en muslimsk majoritet behandlats som proxies utan hänsyn till deras egna ambitioner. Dessutom har omfattande förändring i modernitet och globalisering lett till att många muslimer ser västvärlden som fientligt inställd till muslimska traditioner.
(”Samexistens och samarbete”? När och var, exakt?
Observera att Obama listar bara hur västvärlden har, enligt hans mening, misshandlat den islamiska världen.
Inte ett ord om jihad- doktrinen, inte ett ord om islamisk överhöghet och absoluta nödvändighet att föra krig mot och underkuva icke-muslimer som dhimmis. Inte ett ord om den kultur av hat och förakt för icke-muslimer som fanns långt innan spridningen av den amerikanska kulturen , “modernitet och globalisering”, runt om i världen, som Obama D’Souzaishly anser bär ansvaret för den fientlighet muslimer har till Väst. )
Våldsamma extremister har utnyttjat dessa spänningar i en liten men stark minoritet av muslimer. Attentaten den 11 september 2001 och dessa extremisters idoga fortsatta våldsanvändning mot civila har lett till att vissa i mitt land anser att det visar oundvikligen att islam är fientligt inte bara till Amerika och västvärlden, utan också till de mänskliga rättigheterna. Detta har gett en ökad rädsla och misstro.
(Tanken att jihadister är en “liten men stark minoritet av muslimer” är allmänt accepterad dogm, men inga bevis backar upp det.
De bevis som finns för att backa upp det är mycket tendentiösa – kolla in
här hur Dalia Mogaheds, nu en Obama-rådgivare, och John Espositos ihopkok av enkätuppgifter från den muslimska världen för att öka på antalet “moderata muslimer”.
Och naturligtvis var det inte alls bara “attackerna den 11 september 2001 och det fortsatta extremistiska våldsutövandet mot civila” som “har lett till att vissa i mitt land anser att det oundvikligen visar att islam är fientligt inte bara till Amerika och västerländska länder, utan också till de mänskliga rättigheterna. “
Det var också de islamiska texter och lärorna som inspirerade de attacker som gav bränsle åt denna uppfattning.
Men Obama är inte ensam i sin ovilja att bekräfta förekomsten av sådana texter och läror. Han följer bara i spåren efter George W. Bush och inflytelserika amerikanska politiker, diplomat och analytiker.)
Så länge vår relation definieras av våra meningsskiljaktigheter, kommer vi att ge dem som sår hat snarare än fred styrka, och stöder de som främjar konflikt snarare än det samarbete som kan hjälpa alla oss människor att uppnå rättvisa och välstånd. Denna cykel av misstänksamhet och oenighet måste upphöra.
(Plattityder.)
Jag har kommit hit för att söka en ny början mellan Förenta staterna och muslimer runt om i världen, baserat på ett ömsesidigt intresse och en ömsesidig respekt, och baserat på sanningen att Amerika och islam är inte exklusiva, och inte behöver konkurrera. I stället överlappar de varandra, och delar gemensamma principer – principer om rättvisa och utveckling, tolerans och värdighet för alla människor.
(Inga ord, naturligtvis, om sharialagar som ifrågasätter värdigheten hos människor som är kvinnor eller icke-muslimer genom att förneka dem olika grundläggande rättigheter.)
Jag gör det i medvetande av att förändringen kan inte ske över en natt. Inget enskilt tal kan utrota år av misstro,
(Än en gång, han antar att det är hans ansvar, och USA:s, för att skingra misstron att muslimer känner inför väst. Muslimer är inte ansvariga att göra något för att vinna förtroende hos USA och västvärlden i allmänhet.)
Inte heller kan jag ge svar på alla de komplexa frågor som fört oss till denna punkt på den tid jag har. Men jag är övertygad om att för att gå framåt måste vi säga öppet det vi har i våra hjärtan, och som alltför ofta bara sägs bakom stängda dörrar.
Det måste finnas en varaktig vilja för att lyssna på varandra, att lära av varandra, att respektera varandra, och att söka gemensamma grunden. Som den heliga Koranen
(Holy!)
säger, “Var medveten om Gud och talar alltid sanning.” Det är vad jag försöker göra – att säga sanningen så gott jag kan, ödmjuk i uppgiften framför oss, och fast i min övertygelse att de intressen vi delar som människor är långt starkare än de krafter som splittrar oss.
En del av denna övertygelse är rotad i min egen erfarenhet. Jag är kristen, men min far kom från en kenyansk familj som inkluderar generationer av muslimer.
(Observera att han undviker att säga hans far var muslim, vilket skulle öppna för anklagelser mot honom för apostati- avfall.)
Som pojke tillbringade jag flera år i Indonesien och hörde utropet för
azaan i gryningen och i skymningen. Som ung arbetade jag i Chicagos stadsdelar där många hittat värdighet och fred i sin muslimska tro.
Som student i historia är jag också medveten om civilisationens skuld till islam. Det var islam – på platser som Al-Azhars universitet, som bar kunskapens ljus genom många århundraden, banade vägen för den europeiska renässansen och Upplysningen.
Det var nyskapande i muslimska samhällen som utvecklade algebran, våra magnetiska kompass och verktyg för navigering, vårt herravälde över pennan och tryckkonsten, vår förståelse av hur sjukdom sprids och hur den kan läkas. Islamisk kultur har gett oss majestätiska valv och höga spiror, tidlös poesi och omhuldad musik, elegant kalligrafi och platser för fredlig kontemplation. Och genom hela historien har islam visat genom ord och handling på möjligheterna till religiös tolerans och jämlikhet mellan raser.
(Tanken att islamisk kultur en gång var en ledstjärna för lärande och upplysning är en vanlig myt. Faktum är att mycket av detta har överdrivits, ofta ganska öppet genomskinliga motiv.
Det astronomiska
Astrolabe utvecklades, om än inte perfekt, långt innan Muhammed föddes.
Nollan som ofta tillskrivs muslimer, och det vi i dag kallar “arabiska siffror” har inte sitt ursprung i Arabien, men i pre-islamiska Indien. Aristoteles arbete bevarades på arabiska, inte inledningsvis av muslimer över huvudtaget, utan av kristna under femte århundradet, då prästen Probus Antiokia introducerade Aristoteles i den arabiska delen av världen. En annan kristen Huneyn ibn-Ishaq (809-873), översatte många verk av Aristoteles, Galen, Platon och Hippokrates till syriska. Hans son översatte dem sedan till arabiska. Den syriske kristne Yahya ibn ‘Adi (893-974) översatte även filosofiska verk till arabiska, och skrev också ett eget, ‘Reformationen av moralen’.
Hans elev, en annan kristen vid namn Abu ‘Ali’ Isa ibn Zur’a (943-1008), har också översatt Aristoteles och andra från syriska till arabiska. Den första arabiskspråkliga medicinska avhandlingen skrevs av en kristen präst och översattes till arabiska av en judisk läkare år 683. Det första sjukhuset grundades i Bagdad under Abbasid kalifatet – inte av en muslim, utan av en
nestoriskt kristen. En banbrytande medicinsk skola grundades i
Gundeshapur i Persien – av assyriska kristna.
Sammanfattningsvis kan sägas att det fanns en tid när det var riktigt att den islamiska kulturen var mer avancerad än européernas men dess överlägsenhet motsvarar exakt den tid då muslimer kunde dra nytta av och dra fördel av den bysantinska och av andra civilisationer. Men när den muslimska överhögheten hade tagit vad den kunde från folken, och de judiska och de kristna samhällena hade förlorat sitt stoff och sin intellektuella rikedom och blivit grundligt undertryckta, gick islam in i en period av intellektuell nedgång från vilken den ännu inte har återhämtat sig.)
Jag vet också att islam alltid har varit en del av USA: s historia. Den första nationen att erkänna mitt land var Marocko. Vid undertecknandet av fördraget i Tripoli 1796, skrev vår andre president John Adams, “USA har i sig inget tecken av fiendskap mot lagarna, religionen eller muslimers stillhet.”
(Naturligtvis inte. Men fungerar den förklaringen åt andra hållet?)
Och efter vårt grundande har amerikanska muslimer berikat USA. De har kämpat i våra krig, tjänat i regeringen, har stått för medborgerliga rättigheter, startat företag, utbildats på våra universitet, utmärkt sig på våra idrottsarenor, vunnit Nobelpris, byggt vår högsta byggnad, och tände den olympiska facklan. /
Muhammad Ali, min anmärkning/
(Rätta mig om jag har fel, men skulle det inte ha varit mer korrekt för Obama att säga “vunnit Nobelpriset”? Är inte Ahmed Zewail den enda USA-baserade muslim som har vunnit ett Nobelpris?)
Och när den första muslim-amerikanen nyligen valdes till kongressen, avlade han eden att försvara vår konstitution på samma heliga Koranen som en av våra landsfäder – Thomas Jefferson – hade förvarad i sitt personliga bibliotek.
(Jag har en arabisk Koranen och 19 olika översättningar av Koranen på mitt kontor – 18 på engelska och en på spanska. Jag är inte säker på att det faktum att Jefferson hade en 'Qur’an' i sitt eget bibliotek nödvändigtvis betyder vad Obama föreslår det betyder.) / En muslim svär alltså eder på koranen, inte på Bibeln? Inte ens i USA?, min anmärkning./
Jag har lärt känna islam på tre kontinenter innan jag kom till den region där den först uppstod. Denna erfarenhet vägleder min övertygelse om att partnerskapet mellan USA och islam måste grundas på vad islam är, inte på vad det inte är.
(Jag kunde inte instämma mer!)
Och jag anser att det är en del av mitt ansvar som president för Förenta staterna att bekämpa negativa stereotyper av islam där de förekommer.
(Förutsatt att dessa stereotyper faktiskt existerar, och att negativitet mot islam bland icke-muslimer inte är en reaktion på jihad, våld och islamisk överhöghet, varför är det hans ansvar? Är det hans ansvar som president att bekämpa negativa stereotyper av kristna som okunniga rasistiska
Yahoos? Är det hans ansvar som ordförande för att bekämpa negativa stereotyper av hinduer? Judar? Svarta amerikaner? Amerikaner från de södra delarna? Kalifornier? Eller är det bara hans ansvar att bekämpa negativa stereotyper av islam? Om det senare, varför? På vilka grunder? Med vilken motivering?)
Men att samma princip bör gälla för muslimska uppfattningar om Amerika. Precis som muslimer som inte passar i en rå stereotyp, är Amerika inte en rå stereotyp av ett självcenterat imperium. USA har varit en av de största källorna till framsteg som världen någonsin skådat. Vi föddes ur revolutionen mot ett imperium. Vi byggdes på ideal som att alla är skapade lika, och vi har utgjuitit blod och kämpat i århundraden för att ge mening åt dessa ord – inom våra gränser, och runt om i världen. Vi är formade av varje kultur, från varje ände av jorden, och hängivna ett enkelt koncept: E pluribus unum “av många, en.”
(Bra, men inte tillräckligt bra. Han borde ha påpekat inte bara våra grundprinciper, men det faktum att Amerika är det enda landet som någonsin har tagit på sig att sträcka ut handen till sina besegrade fiender. Amerika har spenderat miljarder på miljardbelopp för att försöka bidra till att förbättra islamiska samhällen – ofta dessa pengar har använts på ett felaktigt och okunnigt sätt, men det finns ingen anledning att förneka dessa goda avsikter. Det hade varit bra för Obama att påpeka detta också.) / Då Obama ändå påstod att islam banade väg för europeiska renässansen och Upplysningen i Europa så borde han kunnat skänka en tanke till de europeiska länderna som också öser miljarder över muslimska länder och i gengäld bara önskar en demokratisering av Mellanöstern. Vad ser vi istället? Jo, en islamisering som går med en enorm hastighet, och som sprider sig till alla länder i världen, min anmärkning. /
Mycket har gjorts av det faktum att en afro-amerikan med namnet Barack Hussein Obama kunnat väljas till president.
(Jag kommer fortfarande ihåg när det var "rasistiskt" och "islamofobiskt" att notera presidentens mellannamn.)
Men min personliga historia är inte så unik. Drömmen om en möjlighet för alla människor har inte besannats för alla i Amerika, men löftet finns för alla som kommer till vår kust - som omfattar nästan sju miljoner amerikanska muslimer i vårt land i dag som kan njuta av inkomster och utbildning som är högre än genomsnittet.
("Nästan sju miljoner amerikanska muslimer" - han accepterar befolkningssiffror uppblåsta av islamiska opinionsbildande grupper av uppenbara politiska skäl.)
Dessutom friheten i Amerika är oskiljbar från friheten att utöva sin religion. Därför finns det en moské i varje stat i unionen, och över 1.200 moskéer inom våra gränser. Det är därför som den amerikanska regeringen har gått till domstol för att skydda rätten för kvinnor och flickor att bära hijab, och att straffa dem som vill förneka det.
Låt det inte råda något tvivel: Islam är en del av Amerika. Och jag tror att Amerika har inom sig sanningen att oavsett ras, religion eller plats i livet, delar vi alla samma gemensamma strävan - att leva i fred och säkerhet, att få en utbildning och att arbeta med värdighet, att älska våra familjer , våra samhällen och vår Gud. Dessa saker delar vi. Detta är hoppet för hela mänskligheten.
(Plattityder och NAIVITET. Det talas om den islamiska överlägsna agendan som förnekar rätt så många att leva ett värdigt liv - men jag är säker på att han inte ens tror att en sådan dagordning finns.)
Naturligtvis att erkänna vår gemensamma mänsklighet är bara början på vår uppgift. Ord kan inte ensam möta behoven hos vårt folk. Dessa behov kommer att tillgodoses endast om vi agerar djärvt under de kommande åren, och om vi förstår att de utmaningar vi står inför är delade, och vår oförmåga att möta dem kommer att skada oss alla.
(Plattityder.)
För vi har lärt av de senaste erfarenheterna att när ett finansiellt system försvagas i ett land, är välståndet i fara överallt. När en ny influensa infekterar en människa, alla är i farozonen. När en nation eftertraktar ett kärnvapen, ökar risken för nukleär attack för alla nationer. När våldsamma extremister styr i en bergssträcka är människor i fara på andra sidan oceanen. Och när oskyldiga i Bosnien och Darfur slaktas, är det en fläck på vårt kollektiva samvete.
(Han valde två platser där han anser att de främsta offren är muslimer.)
Det är vad det innebär att dela världen i 21: a århundradet. Det är det ansvar vi har för varandra som människor. Det är en svårt ansvar att omfamna. För mänsklighetens historia har ofta ett protokoll över folk och stammar kuvande varandra för att tjäna sina egna intressen.
(Ja, och ofta de har gjort så med den gudomliga uppmaningen att göra icke-muslimer "underkuvade", Koranen 9:29).
Men i denna nya ålder motverkar sådana attityder syftet. Med tanke på våra inbördes beroende, om något i världen upphöjer en nation eller grupp människor över en annan kommer detta oundvikligen att misslyckas. Så vad vi än tycker om det förflutna får vi inte bli fångar i det. Våra problem måste lösas genom samarbete, framsteg måste delas.
(Med tanke på ett sådant delande ville utan tvekan Obama se till att
muslimska brödraskapets medlemmar lyssnade till talet. Men ändå, brödraskapet är engagerade, med deras egna ord, i att "eliminera och förstöra den västerländska civilisationen inifrån och " sabotera "dess eländiga hus med bara händer och med händerna på de troende, så att den elimineras och Guds religion segrar över alla andra religioner. " Räknas inte det som ett försök att upphöja "en nation eller grupp människor över en annan"?)
Det betyder inte att vi bör bortse från källor till spänningar.
(Verkligen!)
Faktum är att det tyder på det motsatta: vi måste möta dessa spänningar rakryggat. Och så i den andan, låt mig tala så tydligt och klart jag kan om några specifika frågor som jag tror att vi äntligen måste ta itu med tillsammans.
Den första frågan som vi har att konfrontera är våldsam extremism i alla dess former. I Ankara klargjorde jag att Amerika inte är - och kommer aldrig att vara - i krig med islam. Vi kommer dock obevekligt att konfrontera våldsamma extremister som utgör ett allvarligt hot mot vår säkerhet. Eftersom vi säger nej till samma sak som människor i alla religioner avvisar: dödandet av oskyldiga män, kvinnor och barn.
Och det är min första uppgift som president att skydda det amerikanska folket.
(Tyvärr är definitionen av "oskyldiga" inte alltid och överallt densamma. Vissa jihadister anser att
ingen icke-muslim är oskyldig. Detta är en viktig punkt, eftersom Obama är att vädjar till muslimer att protestera mot dödandet av oskyldiga, varmed han menar amerikanska icke-stridande som de i 9 / 11 - men många av åhörarna anser inte dessa människor vara oskyldiga:)
Situationen i Afghanistan visar USA: s mål, och vårt behov av att arbeta tillsammans. För över sju år sedan förföljde USA al-Qaida och talibanerna med brett internationellt stöd. Det var inte ett val, vi gjorde det av nödtvång. Jag är medveten om vissa frågor eller motiv för händelserna den 9 / 11. Men låt oss vara tydliga: al-Qaida dödade nästan 3000 personer den dagen. Offren var oskyldiga män, kvinnor och barn från Amerika och många andra nationer som inte hade gjort något för att skada någon. Och ändå valde Al Qaeda att hänsynslöst mörda dessa människor, hålla i räkning för attacken, och även nu står för beslutet att döda i stor skala. De har filialer i många länder och försöker utvidga sin räckvidd. Detta är inte åsikter som skall diskuteras, det är fakta att ta itu med.
Gör inga misstag: vi vill inte hålla våra trupper i Afghanistan. Vi söker inga militärbaser där. Det är kvalfult för Amerika att förlora våra unga män och kvinnor. Det är kostsamt och politiskt betänkligt att fortsätta denna konflikt. Vi skulle gärna ta hem varenda en av våra trupper hem om vi kunde vara säkra på att det inte fanns våldsamma extremister i Afghanistan och Pakistan som bestämt sig för att döda så många amerikaner som möjligt. Men det är ännu inte fallet.
Det är därför vi är med en koalition av fyrtiosex länder. Och trots kostnaderna kommer USA: s engagemang inte att försvagas. Faktum är att ingen av oss bör tolerera dessa extremister. De har dödat i många länder. De har dödat människor från olika religioner - mer än några andra, de har dödat muslimer. Deras åtgärder är oförenliga med mänskliga rättigheter, utvecklandet av nationer, och med islam. Den heliga Koranen lär att den som dödar en oskyldig, det är som att han har dödat hela mänskligheten, och den som räddar en person, det är som att han har räddat hela mänskligheten.
(Han vädjar till muslimer, som jag förklarade ovan, på grundval av argument som inte alla av dem delar. För övrigt hans hänvisning till Koranen 5:32. 5:33 fortsätter inte riktigt den vackra andan här, uppdraget är korsfästelse eller amputation av kroppsdelar för dem som kämpar mot Allah och Muhammed.)
Den bestående tron för över en miljard människor är så mycket större än det smala hat för ett fåtal. Islam är inte en del av problemet i kampen mot våldsam extremism - det är en viktig del i att främja fred.
(Inget nämnande av, ingen medvetenhet om påbudet i islamiska texter och läror att underkuva otrogna.)
Vi vet också att militär makt inte löser problemen i Afghanistan och Pakistan. Därför planerar vi att investera $ 1,5 miljarder per år under de kommande fem åren för att i samarbete med pakistanier bygga skolor och sjukhus, vägar och företag,och hundratals miljoner för att hjälpa dem som har tvångsförflyttats. Och det är anledningen till att vi ger mer än $ 2,8 miljarder för att hjälpa afghanerna att utveckla sin ekonomi och leverera tjänster som människor är beroende av.
(Baserat på det felaktiga antagandet att jihad-våld är en reaktion på de amerikanska åtgärderna, ska amerikansk vänlighet att skingra det.
Den sydafrikanska Mufti Ebrahim Desai, imamen på en "Fråga imamen" sajt för muslimska fråga och svar fick en gång denna fråga (stavning och grammatik som i original):
“The west is often criticised by Muslims for many reasons, such as allowing women go to work. But shouldnt the west also recieve praise because its always them who intervene when muslims r being tortured, they stopped Milosovic kiling muslims and sent their own troops to the country, they r usually the first to send aid when theres a flood, they r also intervening in Isreal and condeming them killing Muslims, so should we appreciate their efforts or not?”
Desai’s answer was brief: “In simple the Kuffaar [unbelievers] can never be trusted for any possible good they do. They have their own interest at heart.”
En mans åsikt? Säkert. Men det är ett yttrande med djupa rötter i islamisk tradition, och det skulle därför vara naivt att avfärda den som Desai egna låga och elaka syn helt enkelt.
Koranen innehåller en varning för dem som har något "i vänskap till vantroende .... Om bara de hade trott på Allah, på profeten, och i vilken han har avslöjat att de aldrig skulle ha tagit dem som vänner och beskyddare, men de flesta av dem är upproriska felgörare"(5:80-81). Vidare berättar den för muslimer att "aldrig kommer att judarna eller de kristna vara nöjda med dig såvida du inte följer deras religion" (2:120).
Detta är ord som Obama bör överväga noga.)
Låt mig också ta upp frågan om Irak. Till skillnad från Afghanistan, var kriget Irak ett val, ett krig som framkallat starka åtsiktskillnader i mitt land och runt om i världen. Även om jag tror att det irakiska folket i slutändan har bättre utan Saddam Hussein förtryck, tror jag också att händelserna i Irak har påmint Amerika av behovet av att använda diplomati och skapa internationellt samförstånd för att lösa våra problem när det är möjligt. Faktum är att vi ska komma ihåg ord Thomas Jefferson, han sa: "Jag hoppas att vår klokhet kommer att växa med vår makt, och lära oss att ju mindre vi använder vår makt desto större kommer den att bli."
Idag har Amerika ett dubbelt ansvar: att hjälpa Irak att skapa en bättre framtid - och för att lämna över Irak till irakierna. Jag har gjort klart för det irakiska folket att vi söker ingen grundval i/?/ och har inga anspråk på territorium eller resurser. Irak suveränitet är dess egen. Därför har jag beordrat återdragande av våra stridsbrigader nästa augusti. Därför kommer vi att hedra vårt avtal med Iraks demokratiskt valda regering genom att ta bort mot trupper från irakiska städer senast i juli, och att avlägsna alla våra trupper från Irak 2012. Vi kommer att hjälpa Irak utbilda egna säkerhetsstyrkor och utveckla sin ekonomi. Men vi kommer att stödja ett säkert och enat Irak som en partner, och aldrig som en beskyddare.
Och till slut, precis som USA aldrig kan tolerera våld från extremister, får vi aldrig ändra våra principer. 9 / 11 var ett stort trauma för vårt land. Den rädsla och ilska att det provocerade fram var förståeligt, men i vissa fall fick det oss att agera i strid med våra ideal. Vi vidtar konkreta åtgärder för att ändra kurs. Jag har entydigt förbud mot användningen av tortyr från USA:s sida, och jag har beordrat att fängelset i Guantanamo Bay stängs i början av nästa år.
Så USA kommer att försvara sin respekt för nationernas suveränitet och rättsstatsprincipen. Och vi kommer att göra det i samarbete med muslimska grupper som också är hotade. Ju förr extremisterna är isolerade och ovälkomna i muslimska samhällen, desto snabbare kommer vi alla att vara säkrare.
(Lycka till med det. Det har inte hänt under alla år sedan 9 / 11. Varför kommer det att hända nu? På vilka grunder tror Obama eller hoppas att det kommer att bli så?)
Den andra stora källan till spänningar som vi måste diskutera är situationen mellan israeler, palestinier och den arabiska världen.
USA: s starka band med Israel är välkända. Denna överenskommelse är obrytbar. Det bygger på kulturella och historiska band, och ett erkännande av strävan efter ett judiskt hemland som har sina rötter i en tragisk historia som inte kan förnekas.
Runt om i världen, har det judiska folket förföljts i århundraden, och antisemitismen i Europa ledde till en aldrig tidigare skådad Förintelse. I morgon kommer jag att besöka Buchenwald, som var en del av ett nätverk av läger där judar förslavedes, torterades, sköts och gasades ihjäl av Tredje riket. Sex miljoner judar dödades - mer än hela den judiska befolkningen i Israel i dag. Att förneka detta faktum är grundlöst, okunnigt och ett hatbrott. Hota Israel med förstörelse - eller upprepa avskyvärda stereotyper om judar - är djupt felaktigt och tjänar endast till att framkalla hos israelerna de mest smärtsamma minnen och samtidigt förhindra den fred som folket i denna region förtjänar.
Å andra sidan är det onekligen så att det palestinska folket - muslimer och kristna - har lidit i strävan efter ett hemland. Under mer än sextio år de hade gått igenom smärtan av förskjutandet. Många väntar i flyktingläger på Västbanken, Gaza och intilliggande mark för ett liv i fred och säkerhet som de har aldrig haft möjlighet att få. De uthärdar de dagliga förödmjukelser - stora som små - som kommer med ockupationen.
(Ockupation? Varför ingen någonsin klagat på den egyptiska och jordanska ockupationen av palestinsk mark mellan 1948 och 1967, när de kontrollerade Gaza och på Västbanken?
Och de "dagliga förödmjukelserna" är kanske inte så illa om inte många av dem hade glorifierat sprängningarna av israeliska civila. Israel vidtog åtgärder för att skydda sina medborgare. Om palestinierna inte hade en kultur av hat och våld, skulle dessa åtgärder inte ha varit nödvändiga och inte heller ha vidtagits.)
Låt det inte råda något tvivel: situationen för det palestinska folket är oacceptabelt. Amerika kommer inte att vända ryggen åt den legitima palestinska strävan efter värdighet, möjligheter, och en egen stat.
(Outhärdlig? Men det var inte outhärdligt för israeler att behöva finnas sig i det dagliga hotet om att sprängas i luften på pizzerian eller på bussar?)
Under årtionden har det funnits ett dödläge: två folk med legitima strävanden, alla med en smärtsam historia som gör kompromiss svårfångad. Det är lätt att peka finger - för palestinierna att peka på förskjutandet vid Israel grundande och för israeler att peka på den ständiga fientligheten och attacker under hela sin historia både innanför gränserna såväl som utanför. Men om vi ser denna konflikt bara från ena eller andra sidan, kommer vi att vara blind för sanningen: den enda lösningen på förhoppningarna från bägge sidor uppfylls genom två stater, där israeler och palestinier kan leva i fred och säkerhet .
(En sådan stat kommer att användas som en bas för ytterligare jihad-angrepp mot Israel, precis som Gaza har använts sedan det israeliska tillbakadragandet. Men den lärdom av historien tycks aldrig räknas med i dessa sammanhang.)
Det ligger i Israels intresse, Palestinas intresse, USA: s intresse, och världens intresse. Därför har jag för avsikt att personligen fullfölja detta resultat med allt tålamod uppgiften kräver. De skyldigheter som parterna har kommit överens om inom ramen för färdplanen är tydliga. För att freden ska komma är det dags för dem - och oss alla - att leva upp till vårt ansvar.
(Det har palestinierna aldrig gjort. Vad kommer Obama kunna göra för att ändra på det nu? Tydligen är hans enda konkreta idén att sätta mer press på israelerna, trots att han spelar ett bra spel:)
Palestinierna måste överge våldet. Motstånd genom våld och dödande är fel och lyckas inte. I århundraden har svarta människor i USA drabbats av piskan som slavar och förnedringen av segregationen. Men det var inte våldet som vann fullständiga och lika rättigheter. Det var ett lugnt och bestämt insisterande på idealen som stod i centrum för USA: s grundande. Samma historia kan berättas av människor från Sydafrika till Sydasien, från Östeuropa till Indonesien. Det är en berättelse med en enkel sanning: att våldet är en återvändsgränd. Det är inte ett tecken på varken mod eller makt att skjuta raketer på sovande barn, eller att spränga gamla kvinnor på en buss. Det är inte så moralisk auktoritet begärs, det är så den underkastas.
(Hans jämförelse av palestinierna med svarta amerikaner är SAMVETSLÖS. Är israeler Bull Connor och George Wallace? För att jämförelsen ska hålla skulle svarta amerikaner avfyrat dagliga
raketattacker mot vita civila och spränga sig vid de segregerade lunchdiskarna under packade lunchtimmar. Minns någon det?)
Nu är det dags för palestinierna att fokusera på vad de kan bygga vidare på.
(Människor har uppmanat dem att göra det i åratal. De har aldrig lyssnat på det. Mortimer Zuckerman m.fl. spenderade 14 miljoner för att ge dem israeliska växthus under Gaza-bosättningen, så de skulle ha ett sätt att försörja sig. De gjorde växthusen till vapensmugglingstunnlar.
Men kom ihåg, de lärdomarna av historien räknas inte.)
Den palestinska myndigheten måste utveckla sin förmåga att styra, med institutioner som tillgodoser behoven hos dess folk. Hamas har stöd bland vissa palestinier, men de har också ett ansvar. Att spela en roll i uppfyllandet av palestinska förväntningar, och att ena det palestinska folket, Hamas måste få ett slut på våldet, erkänna tidigare avtal och erkänna Israels rätt att existera.
(Ja, och Khaled Meshaal kommer att flyga från Buraq till Washington för att ge sitt samtycke till allt detta.)
Samtidigt måste israelerna erkänna att precis som Israels rätt att existera inte kan förnekas, v kan heller inte Palestinas. Förenta staterna kan inte acceptera legitimiteten för fortsatta israeliska bosättningar. Denna konstruktion bryter mot tidigare överenskommelser och undergräver ansträngningarna att åstadkomma fred. Det är dags för att dessa bosättningar stoppas.
(Absurd moralisk likvärdighet. Lugna bosättningar på mark som Israel har ett berättigat anspråk till, jämfört med folkmord och blodlust.)
Israel måste också leva upp till sina skyldigheter att se till att palestinierna kan leva och arbeta och utveckla samhället. Och precis som den ödelägger palestinska familjer, tjänar den fortsatta humanitära krisen i Gaza inte Israels säkerhet, inte heller den fortsatta bristen på möjligheter i Västbanken. Framsteg i det dagliga livet för det palestinska folket måste vara en del av en väg till fred, och Israel måste vidta konkreta åtgärder för att möjliggöra en sådan utveckling.
(Strunta i att de många tecken på den humanitära krisen är en
produkt av den palestinska propagandamaskinen.)
Slutligen, de arabiska staterna måste erkänna att det arabiska fredsinitiativ som en viktig början, inte slutet av sitt ansvar. Den arabisk-israeliska konflikten bör inte längre användas för att avleda folket i arabiska nationer från andra problem. Istället måste det vara en anledning till åtgärder för att hjälpa det palestinska folket utveckla de institutioner som kommer att upprätthålla staten, att erkänna Israels legitimitet, och att välja framsteg framför sitt fokus på det förflutna som motverkar syftet.
(Naivitet.)
Amerika kommer att anpassa sin politik till dem som strävar efter fred, och att säga offentligt vad vi säger i det privata till israeler och palestinier och araber. Vi kan inte införa fred. Men privat erkänner många muslimer att Israel kommer inte att försvinna. Likaså många israeler inser behovet av en palestinsk stat. Det är dags för oss att agera på det som alla vet vara sant.
(Inte "alla" vet det. Många palestinier kommer inte att erkänna Israels rätt att existera - någonsin. Många israeler vet att en palestinsk stat skulle vara en jihadbas i arbete för att förstöra Israel.)
Alltför många tårar har flödat. Alltför mycket blod har utgjutits. Alla har ett ansvar att arbeta för den dag då mödrarna till israeler och palestinier kan se sina barn växa upp utan rädsla, och när det heliga landet för de tre stora religionerna är platsen för fred som Gud avsett att det att vara, när Jerusalem är ett tryggt och varaktigt hem för judar och kristna och muslimer, och en plats för alla barn till Abraham att förenas fredligt tillsammans som i berättelsen om Isra när Moses, Jesus och Mohammed (fred vare över dem) gick i bön.
(Använda islamiska talesätt kommer bara att få många muslimer att tro att Obama är muslim, vilket kan göra att han hamnar i vissa svåra situationer.)
Den tredje källan till spänningar är vårt gemensamma intresse för rättigheter och skyldigheter som kärnvapensnationer.
Denna fråga har varit en källa till spänningar mellan USA och Iran. I många år har Iran har definierat sig som en del av oppositionen mot mitt land, och det är verkligen en stormig historia mellan oss. I mitten av det kalla kriget, har USA spelat en roll i störtandet av en demokratiskt vald iransk regering. Sedan den islamiska revolutionen, har Iran spelat en roll när det gäller handlingar som gisslantagande och våld mot amerikanska trupper och civila. Denna historia är välkänd. Hellre än att förbli instängd i det förflutna, har jag gjort klart för Irans ledare och folk att mitt land är berett att gå vidare. Frågan är nu, inte vad Iran är emot, utan snarare vilken framtid det vill bygga.
Det blir svårt att överbrygga årtionden av misstro, men vi kommer att fortsätta med mod, rättrådighet och beslutsamhet. Det kommer att komma många frågor att diskutera mellan våra två länder, och vi är beredda att gå vidare utan förhandsvillkor på grundval av ömsesidig respekt. Men det är uppenbart för alla att när det gäller kärnvapen har vi nått en avgörande punkt. Det handlar inte bara om USA: s intressen. Det handlar om att förhindra en kärnvapenkapprustning i Mellanöstern som kan leda den här regionen och världen på en oerhört farlig väg.
Jag förstår dem som protesterar mot att vissa länder har vapen och andra inte. Ingen enskild nation bör välja vilka nationer som innehar kärnvapen. Det är därför som jag på nytt starkt bekräftar USA: s åtagande att sträva efter en värld där inga nationer innehar kärnvapen. Och alla folk - inklusive Iran - bör ha tillgång till fredlig kärnkraft om de uppfyller sina skyldigheter enligt icke-spridningsavtalet. Detta engagemang är kärnan i fördraget, och det måste hållas för alla att till fullo följa den. Och jag hoppas att alla länder i regionen kan dela detta mål.
(Farliga NAIVITET.)
Den fjärde frågan som jag kommer att behandla är demokrati.
Jag vet att det har varit kontrovers om främjandet av demokrati de senaste åren, och mycket av denna kontrovers är hör samman med kriget i Irak. Så låt mig vara tydlig: inget regeringssystem kan eller bör åläggas en nation av någon annan.
(Innefattar det också sharia?)
Det förminskar inte mitt engagemang, men, till regeringar som återspeglar folkets vilja. Varje nation ger liv åt denna princip på sitt eget sätt, förankrat i en tradition av det egna folket. Amerika förutsätter inte att veta vad som är bäst för alla, precis som vi inte skulle godta resultatet av ett fredligt val. Men jag har en orubblig övertygelse att alla människor längtar efter vissa saker: förmågan att tala fritt och ha ett ord med i styrelskicket; förtroende för rättsstaten liksom för rättskipningen, en regering som är öppen och inte stjäl från folket, frihet att leva som du väljer. Det är inte bara amerikanska idéer, de är mänskliga rättigheter, och det är därför vi kommer att stödja dem överallt.
(Han verkar inte förstå att islam har en helt annan syn på betydelsen av "rättvisa" och "frihet".)
Det finns ingen rak linje för att förverkliga detta löfte. Men så mycket är klart: regeringar som skyddar dessa rättigheter är i slutändan mer stabila, framgångsrika och säkra. Undertrycka idéer lyckas inte få dem att försvinna. Amerika respekterar rätten för alla fredliga och laglydiga röster att höras runt om i världen, även om vi inte håller med dem. Och vi kommer att välkomna alla folkvalda, fredliga regeringar - förutsatt att de styr med respekt för alla människor.
Det sistnämnda är viktigt eftersom det finns en del som förespråkare för demokrati endast när de står utan makt, sedan vid makten, är de hänsynslösa i undertryckandet av andras rättigheter. Oavsett på vilket håll, staten för folket och genom folket är det enda fullvärdiga för alla som har makten: du måste behålla din makt genom samtycke, inte tvång, du måste respektera minoriteters rättigheter och delta i en anda av tolerans och kompromisser, du måste placera ditt folks intressen och legitimera den politiska processen i ert parti. Utan dessa ingredienser, ett val räcker inte för att skapa en verklig demokrati.
Den femte frågan som vi måste ta itu med tillsammans är religionsfriheten.
Islam har en stolt tradition av tolerans. Vi ser det i historien om Andalusien och Cordoba under inkvisitionen.
(Mer historisk myt. Även Maria Rosa Menocal i hennes förlängda skönmålande av det muslimska Spanien kallas
The Ornament of the World, medger att dhimmitudelagstiftningen hade stort inflytande i det stora Al-Andalus. Hon säger: "Dhimmis, som dessa förbundna folk kallades, beviljades religionsfrihet, inte tvingades att konvertera till islam. De kunde fortsätta att vara judar och kristna, och det visade sig att de kunde dela en stor del av det muslimska sociala och ekonomiska livet. I utbyte mot denna religiösa frihet var bokens folk (hedningar hade inte något sådant privilegium) tvungna att betala en särskild skatt - inga muslimer betalade skatt - och hade att följa ett antal restriktiva regler: kristna och judar förbjudna att försöka ta muslimer som lärljungar, från att bygga nya platser för dyrkan, från att visa kristna kors eller ringa i klockor. Sammanfattningsvis kan sägas att de var förbjudna att offentligt visa sina religiösa ritualer. "
Så mycket för en "stolt tradition av tolerans." Även historikern Kenneth Baxter Wolf konstaterar att "en stor del av denna nya lagstiftning som syftar till att begränsa de aspekter av den kristna kulten som verkade äventyra islams dominerande ställning." Efter att ha listat en förteckning över lagar liknande
Menocals, tillägger han: "Bortsett från sådan religiösa begränsningar var de flesta av de lagar designade att betona ståndpunkten som dimmîs som en andra klassens medborgare. "
Oavsett om muslimer, kristna och judar levde tillsammans fredligt och produktivt bara kristna och judar degraderades enligt lag till andra klassens medborgare, har al-Andalus absolut ingen anledning att vara en celebritet i vår tid. Obama bör känna till att lagarna om dhimmitude ger hans påstående om en "stolt tradition av tolerans" en lika ihålig klang som berättelser av framstående amerikanska svarta om slaveriet och Jim Crow epoker: ja,
Frederick Douglass och
Booker T. Washington var stora män, men deras framgång inte bara suddar ut eller ger en motvikt till förtrycket av deras folk, det gör det än mer gripande och förföljer en. Vad de kristna och judar i al-Andalus än genomförde, var de fortfarande dhimmis. De åtnjuter oavsett rättigheter och privilegier inte en känsla av värdighet som alla människor inför Gud, eller likhet inför lagen, utan på NÅDER från deras muslimska överherrar.)
Jag såg det själv som barn i Indonesien, där hängiven kristna tillbad fritt i ett övervägande muslimskt land. Det är den andan vi behöver i dag. Folk i alla länder ska vara fria att välja och leva i den tro bygger övertygelse i åtanke, hjärta och själ. Detta värde är viktigt för religionen att frodas, men det ifrågasätts på många olika sätt.
("Människor i alla länder ska vara fria att välja och leva sin tro som bygger på övertygelse i åtanke, hjärta och själ." - Obama
"Om någon ändrar sin religion, döda honom." - Muhammad, profeten i islam)
Bland vissa muslimer, det finns en oroande tendens att mäta sin egen tro genom avvisandet av en annans. Den rika religiösa mångfalden måste respekteras - oavsett om det är för maroniterna i Libanon eller kopter i Egypten. Och skiljelinjen skall vara stängd bland muslimer såväl som motsättningarna mellan sunnimuslimska och shiamuslimska som har lett till tragiskt våld, i synnerhet i Irak.
(Det är bra att se att han nämner detta. Det ska bli intressant att se om han stöder det med insatser på uppdrag av maroniterna eller kopter.)
Religionsfrihet är centralt för möjligheten för folk att bo tillsammans. Vi måste alltid undersöka de sätt på vilka vi skydda den. Till exempel i USA, har regler om välgörenhet gjort det svårare för muslimer att fullgöra sina religiösa skyldigheter. Därför är jag fast besluten att arbeta med amerikanska muslimer för att säkerställa att de kan uppfylla
zakat.(Kommer han att se till att zakat inte går till jihad, som det har gjorti det förflutna - jfr.
Det Heliga Landet stiftelses miljoner för Hamas?)
Likaså är det viktigt för länderna i väst att inte inskränka muslimska medborgare från att praktisera religionen som de vill - till exempel genom att diktera vilka kläder en muslimsk kvinna ska bära. Vi kan inte dölja fientlighet mot någon religion bakom förevändning av liberalismen.
(Kommer Obama tala om kvinnor som blivit hotade till och med
dödats för att de inte bär kläder som islamiska supremacists funnit godtagbara?)/
Supremacism/Faktum är att tro ska föra oss samman. Det är därför vi smider projekt i USA som sammanför kristna, muslimer och judar. Därför välkomnar vi insatser såsom Saudiarabiens kung Abdullah's interreligiösa dialog och Turkiets ledarskap i Alliance of Civilizations. Runt om i världen kan vi kan vända dialogen i interreligiösa tjänst, så broar mellan folken leder till åtgärder - om det handlar om att bekämpa malaria i Afrika, eller ge undsättning efter en naturkatastrof.
(Plattityder och NAIVITET.)
Den sjätte frågan som jag vill ta upp är kvinnors rättigheter.
Jag vet att det är debatt om denna fråga. Jag förkastar uppfattningen hos vissa i väst som att en kvinna som väljer att täcka sitt hår är något mindre jämlik, men jag tror att en kvinna som nekas en utbildning nekas jämlikhet. Och det är ingen slump att de länder där kvinnor är välutbildade mer sannolikt blir framgångsrika.
Låt mig vara tydlig: frågor om kvinnors jämställdhet är inte bara en fråga för islam. I Turkiet, Pakistan, Bangladesh och Indonesien har vi sett länder med muslimsk majoritet välja en kvinna att leda det. Under tiden fortsätter kampen för kvinnors jämställdhet ur många aspekter i det amerikanska vardagslivet, och i länder runt om i världen.
Våra döttrar kan bidra lika mycket till samhället som våra söner, och vårt gemensamma välstånd kommer att avancera genom att låta alla människor - kvinnor och män - att nå sin fulla potential. Jag tror inte att kvinnor måste göra samma val som män för att vara lika, och jag respekterar de kvinnor som väljer att leva sina liv i traditionella roller. Men det borde vara deras val. Det är anledningen till att USA kommer att samarbeta med vilket land medmuslimsk majoritet landet med stöd till utökade alfabetiseringsprogram för flickor, och med att hjälpa unga kvinnor bedriva arbeten genom mikro-finansiering som hjälper människor att leva sina drömmar.
(Hur föreslår han möjligheten att övervinna den kultur vars läror skapar detta? I Koranen liknar en kvinna vid ett område (tilth) som kan användas av en man som han vill: "Era kvinnor är en tilth för er (att odla) så gå till er tilth som ni vill" (2:223) .
I Koranen förklaras också att en kvinnas vittnesmål är värt hälften av en man: "Ta ut två vittnen från dina egna män, och om det inte är två män, en man och två kvinnor, som ni väljer som vittnen, så att om en av dem glömmer kan den andra påminna henne "(2:282).
Den låter män att gifta sig med upp till fyra fruar, och ha sex med slavflickor också: "If ye fear that ye shall not be able to deal justly with the orphans, marry women of your choice, two or three or four; but if ye fear that ye shall not be able to deal justly (with them), then only one, or (a captive) that your right hands possess, that will be more suitable, to prevent you from doing injustice" (4:3).
Det reglerar att en sons arv bör vara dubbelt så stort som en dotters: "Allah (alltså) leder när det gäller ditt barns (arv): till män, en andel som motsvarar två honor" (4:11) .
Värst av allt är att Koranen säger män får slå sina olydiga hustrur: "Men are in charge of women, because Allah hath made the one of them to excel the other, and because they spend of their property (for the support of women). So good women are the obedient, guarding in secret that which Allah hath guarded. As for those from whom ye fear rebellion, admonish them and banish them to beds apart, and scourge them" (4:34).
Det möjliggör äktenskap med flickor i förpuberteten, som stipulerar att islamiska skilsmässoförfaranden "skall gälla för dem som ännu inte menstruerat" (65:4).)
Slutligen vill jag diskutera den ekonomiska utvecklingen och möjligheter.
Jag vet att för många är globaliseringen motsägelsefull. Internet och TV kan ge kunskap och information, men också kränkande sexualitet och meningslöst våld.
(Britney orsakar jihad:
Dinesh D'Souza, ring kontoret! Kanske en FJÄRRSKÅDANDE konservativ författare kan få jobb i Obama administration, nu då Obama antyder att han delar D'Souza's befängda tes att USA: s omoraliska popkultur, som exporteras till den islamiska världen, orsakade dessa fromma, blygsamma människor att reagera genom att 'ta ner' World Trade Center.
I verkligheten har omoral i väst varit ett inslag i islamiska 'mot väst-skrifter' redan långt innan Britney Spears gick ut på scenen.
Jihad-teoretikern
Sayyid Qutb skandaliserades av dansen i en kyrklig tillställning i Greeley, Colorado 1948. Och innan han ens for till Amerika, skrev Qutb att social rättvisa i islam, kräver att islamisk sharia styr världen. Den omoral han såg i den amerikanska kulturen inte enbart fick honom att vända sig mot Amerika, men illustrerade för honom varför Amerika var olämpligt att ha herraväldet i världen, och varför endast islam var i skick för den rollen. Denna omoral var aldrig för Qutb grundorsaken till hans motstånd mot USA.
Och åtta århundraden före Qutb födelse, var ett återkommande inslag i muslimsk polemik mot korsfararna
frankernas sexuell omoral." Enligt en anonym poet vid tidpunkten för det första korståget hade européerna helt förvrängd moralisk ordning: “What is right is null and void and what is forbidden is made licit.”
Muslimer kommer alltid att skylla icke-muslimer för omoral om de inte antar islamiska moraliska normer. Men denna påstådda omoral orsakar inte jihad än amerikansk politik mot Israel och Irak.
Nu till Jultomtens utlovade gåvor:)
Handel kan ge ny rikedom och nya möjligheter, men också enorma störningar och föränderliga samhällen. I alla länder - inklusive mitt eget - kan denna förändring medföra rädsla. Rädsla att på grund av moderniteten kommer vi att förlora kontrollen över våra ekonomiska val, vår politik, och framför allt våra identiteter - de saker vi mest värnar om våra samhällen, våra familjer, våra traditioner och vår tro.
Men jag vet också att mänskliga framsteg inte kan förnekas. Det behöver inte vara en motsättning mellan utveckling och tradition. Länder som Japan och Sydkorea ökade sina ekonomier samtidigt upprätthöll skilda kulturer. Detsamma gäller för häpnadsväckande framsteg inom länder med muslimsk majoritet från Kuala Lumpur till Dubai. Under antiken och i våra tider, har muslimska samfund gått i spetsen för innovation och utbildning.
Detta är viktigt eftersom ingen utveckling kan endast grundas på vad som kommer ut ur marken, den kan inte heller upprätthållas medan ungdomar är utan arbete. Många Gulfstaterna har haft stor rikedom som en följd av oljan, och några har börjat inrikta sig på vidare utveckling. Men vi måste alla inse att utbildning och innovation är valutan i det 21: a århundradet, och i alltför många muslimska samhällen finns det fortfarande en brist på dessa områden. Jag betonar sådana investeringar inom mitt land. Och medan Amerika tidigare har fokuserat på olja och gas i den här delen av världen söker vi nu ett bredare engagemang.
På utbildningssidan kommer vi att utöka utbytet och öka stipendier, precis som det som tog min far till Amerika, samtidigt uppmuntra fler amerikaner att studera i muslimska samhällen. Och vi kommer att matcha lovande muslimska studenter med praktikplatser i Amerika, investera i online-lärande för lärare och barn runt om i världen och skapa ett nytt online-nätverk, så en tonåring i Kansas kan kommunicera direkt med en tonåring i Kairo.
Genom den ekonomiska utvecklingen kommer vi att skapa en ny kår av frivilliga företagare som är beredda att samarbeta med kolleger i länder med muslimsk majoritet. Och jag kommer att vara värd för ett toppmöte om entreprenörskap i år för att kartlägga hur vi kan fördjupa banden mellan näringslivet, stiftelser och sociala entreprenörer i USA och i muslimska samhällen runt om i världen.
Inom vetenskap och teknik kommer vi att lansera en ny fond för att stödja teknisk utveckling inom länder med muslimsk majoritet, och hjälpa till att överföra idéer till marknaden så att de kan skapa arbetstillfällen. Vi öppnar center för vetenskaplig excellens i Afrika, Mellanöstern och Sydostasien, och utser nya vetenskapliga sändebud för att samarbeta i program som utvecklar nya energikällor, skapar gröna jobb, digitaliserar journaler, för rent vatten, och skapar nya grödor. Och idag är jag tillkännage en ny global insats med Organization of the Islamic Conference
för att utrota polio. Och vi kommer också att bygga partnerskap med muslimska grupper för att främja barn-och mödravård.
Alla dessa saker måste ske i partnerskap. Amerikanerna är redo att gå med medborgare och regeringar; samhällsorganisationer, religiösa ledare, och företag i muslimska samhällen runt om i världen för att hjälpa våra folk fullfölja ett bättre liv.
(Vad kommer vi att få i gengäld för alla dessa gåvor? Han tror att vi kommer att få goodwill. Vi har spenderat miljarder redan, och har inte någon goodwill att visa upp.)
De frågor som jag har beskrivit kommer inte att bli lätta att lösa. Men vi har ett ansvar att gå samman på uppdrag av den världen vi eftersträvar - en värld där extremister inte längre hotar våra folk, och amerikanska soldater har kommit hem, en värld där israeler och palestinier är trygga i egna stater och kärnenergi används för fredliga ändamål, en värld där regeringarna tjänar sina medborgare, och rättigheterna för alla Guds barn respekteras. Dessa är ömsesidiga intressen. Det är den världen vi eftersträvar. Men vi kan bara uppnå det tillsammans.
Jag vet att det finns många - muslimska och icke-muslimer - som frågande om vi kan skapa denna nya början. Vissa är angelägna att lägga bränsle på elden, andra att stå i vägen för utvecklingen.
(Se saker realistiskt är inte att "lägga bränsle på elden" även om jag är säker på att han kommer att sammansmälta dem.)
En del antyder att det inte är värt ansträngningen - att vi är ödesbestämda att vara oense, och civilisationerna är dömda att kollidera. Många fler är bara skeptiska till att verklig förändring kan ske. Det finns så mycket rädsla, så mycket misstro. Men om vi väljer att vara bundna av det tidigare, vi kommer aldrig att gå framåt. Och jag vill framför allt säga till unga människor i trosriktningar, i alla länder - du, mer än någon annan, har förmåga att återskapa den här världen.
Alla delar vi denna världen, men ett kort ögonblick i tiden. Frågan är om vi använder den tiden fokuserat på vad som driver oss isär, eller om vi engagerar oss för en insats - en insats under lång tid - att hitta en gemensam grund, fokuserar på framtiden vi eftersträvar för våra barn, och respekterar den mänskliga värdigheten hos alla människor.
Det är lättare att starta krig än att avsluta dem. Det är lättare att skylla på annat än att se inåt för att se vad som är annorlunda än att hitta de saker som vi delar. Men vi bör välja den rätta vägen, inte bara den enkla vägen. Det finns också en regel som är kärnan i varje religion -
that we do unto others as we would have them do unto us. Denna sanningen överträffar nationer och folk - en tro som inte är ny, den är inte svart eller vitt eller brun, den är inte kristen eller muslimsk eller Judisk. Det är en övertygelse om att pulserade i civilisationens vagga, och som fortfarande klappar i hjärtat hos miljarder människor. Det är en tro på andra människor, och det är den som fört mig hit i dag.
Vi har makten att göra världen till den vi vill, men bara om vi har modet att göra en ny början, hålla i minnet vad som har skrivits.
Den heliga Koranen säger, "O mankind! We have created you male and a female; and we have made you into nations and tribes so that you may know one another."
Talmud säger: "The whole of the Torah is for the purpose of promoting peace."
Bibeln säger: "Blessed are the peacemakers, for they shall be called sons of God."
Människorna i världen kan leva tillsammans i fred. Vi vet att det är Guds vision. Det måste nu bli vårt arbete här på jorden. Tack. And may God's peace be upon you.
(Och över och ut i en blomstrande naiv
Rodney-Kingism.)
.
En intressant och läsvärd analys av Fjordman på Jihad Watch bearbetar Obamas syn om civilisationens skuld till islam:
"In his latest essay, Fjordman examines what Barack Obama called "civilization's debt to Islam."
US President Barack Hussein Obama’s speech delivered at Cairo University in Egypt on June 4 2009 contained so many half-truths, distortions or plain lies that it is almost impossible to deal with all of them adequately in a single essay. I will concentrate on the science part in particular here. Take this quote:
“As a student of history, I also know civilization's debt to Islam. It was Islam – at places like Al-Azhar University – that carried the light of learning through so many centuries, paving the way for Europe's Renaissance and Enlightenment. It was innovation in Muslim communities that developed the order of algebra; our magnetic compass and tools of navigation; our mastery of pens and printing; our understanding of how disease spreads and how it can be healed. Islamic culture has given us majestic arches and soaring spires; timeless poetry and cherished music; elegant calligraphy and places of peaceful contemplation. And throughout history, Islam has demonstrated through words and deeds the possibilities of religious tolerance and racial equality.
Is there even a single truthful statement in this entire paragraph? Perhaps Muslims had some decent calligraphy, and a few of their scholars made contributions to algebra, but apart from that it's almost total nonsense. The magnetic compass was invented by the Chinese, and possibly by Europeans independently. Printing of books, too, was invented by the Chinese, and was stubbornly and persistently rejected by Muslims for a thousand years or more due to Islamic religious resistance. They liked the Chinese invention of gunpowder a lot more.
No direct link has ever been proven between Gutenberg’s printing press and printing in East Asia, although it is conceivable that the basic idea of printing had been imported to Europe. In contrast, we know with 100% certainty that Muslims were familiar with East Asian printing but aggressively rejected it. Scholar Thomas Allsen in his book Culture and Conquest in Mongol Eurasia has described how the authorities in Iran under Mongolian rule in 1294 attempted to introduce Chinese-style printed banknotes but failed due to popular resistance:"
Klicka och läs vidare:
Fjordman: To President Obama: Regarding Islam and Science, Jihad Watch
Kurt Westergaards, "Profeten med en bombe i turbanen"
Kurt Westergaard
